Känner mig halv deprimerad... För de första så känner jag att jag vill gå ner i vikt massor, men kommer inte riktigt igång & mycket tror jag beror på att jag bara är hemma, hemma & hemma....

Lite trist att man flytta från Vindeln då de föddes massa bebisar i kompiskretsen där, här känner jag INGEN som fått barn. Eller vet några men de är inga som jag uppgåtts med o vet inte om jag "passar" med dom personerna...

Känner mig less just nu, jag vill kunna fara till folk o ha folk som kommer till mig som man bara kan sitta o surra med om allt. O helst att personen har barn runt Antons ålder för då har man ännu mer o prata om. Andra kan ju bli less o lyssna på allt man har o säga o prata om..

Sen om vikten. Känner mig JÄTTE peppad att dricka soppor, jag vet att de funkar o jag behöver en kick-start MEN jag ammar o då kan jag inte äta dom, blir isåfall att vänta typ minst 3 månader vilket jag INTE vill. Annars är de ju INGA go-saker, mindre mat o regelbundna tider samt motion, låter simpelt men är icke enkelt....

Jag vet att sist jag gick ner 10kg o jag kunde köpa nya jeans o så GUUUD vad jag var glad o kände mig väl mående o fin. Var smal o fin i ansikte man känner direkt hur självförtroende växer då man går ner o blir smalare men de är ju inte så enkelt... Sen vill man ju självklart se resultat fort men man får väl kanske tänka om.

Tänk om man kunde ta hjälp av någon då, men vem??

Jaja, snart vaknar väl mitt älskade lilla hjärta så då ska jag mysa med honom. Han får mig alltid på bra humör när han ler så fint emot mig och små pratar ♥