Här kommer min förlossningsberättelse ...som vart ganska lång :)

Klockan strax efter 21 på lördag den 13 Augusti så börjar jag få känning av värkar utan någon som helst förvarning, hade inte känt något tidigare, jag och Nicke hade tidigare på kvällen promenerat upp till shell och tillbaka och kände inget då, allt var lugnt, men som sagt efter 21 känner jag hur de börjar göra ont nere i ryggen som en kramp ungefär. Eftersom att jag inte känt något liknande tidigare så började jag klocka värkarna och då kom dom regelbundet med 6-7 min mellan varje och varade runt 1 minut. Vid 21.40 ungefär så gick jag på toaletten och upptäcker då blodblandat flytning i massor, såg mest ut som blod bara som var något blandat. Jag hade ont o blev lite rädd så ringde då mamma som tyckte att jag skulle ringa förlossningen, så de gjorde jag. Hon på förlossningen sa att de var på grund av att de hade startat för mig och hon sa att de kan liksom börja nu eller vara så här någon dag men jag skulle återkomma om de vart värre och om jag eventuellt skulle in sen pratade hon lite om vad jag själv kunde göra hemma för att lindra. Jag ringde då sen mamma igen och uppdatera henne om läget eftersom att hon skulle skjutsa in oss om vi skulle in.

Tiden gick och värkarna blev värre, jag bad Niclas komma ner för att fylla en pet flaska med hett vatten som jag kunde lägga bakom ryggen men de hjälpte inte särskilt mycket. Tiden gick och värkarna blev mer intensiva så jag valde att sätta mig på en pall i duschen, de kändes ju lite bättre så jag duschade tills att de vart kallvatten och då vart de ju stopp. Sen la jag mig på soffan men de vart bara värre tills slut ringde jag förlossningen igen för att tala om att nu gör de verkligen ont så då tyckte hon självklart att vi skulle fara in så då ringde jag mamma som skulle komma och började göra i ordning mig inför färden, kolla bb-väskan och allt, klockan var väl då kring 01.00 och då kom värkarna med 3-5min mellanrum & höll sig i runt 1 minut.

Sen började resan ner, värkarna kom tätare och tätare och aj aj aj vad ont jag hade men mellan värkarna så var allt som vanligt så de var ju skönt, men då värkarna kom andades jag så hela min sida av bilen immade igen, haha. Sen kom vi ner runt 02.15 och jag vart då inlagd på ett rum och barnmorskan Solveig fixade för att ta kolla ctg-kurva. Och då skulle man ju ligga still så låg halvt på sidan men man ville ju bara åla sig i sängen då värken kom för de vart ondare o ondare. Solveig tog och undersökte mig och de visade sig att jag då var öppen 4cm.

Sen fick jag ligga med ctg och den tappade kontakten lite av o till så jag fick ligga med den länge o värkarna vart värre o lillens hjärtljud gick upp till 170-180 och han var väldigt livlig, så klockan 3.35 efter jag kissat fick jag fortsätta med ctg för att hon skulle se att han lugna ner sig så skulle jag sen få bada.

Kl 4.00 tas ctg bort och nu känns värkarna även fram till ner i magen, blir nu förflyttad till ett förlossningsrum där jag får hoppa i badet och GUD SÅ SKÖNT! De varma vattnet drog ner smärtan mycket, var ett sitt badkar som var väldigt bekvämt. Barnmorskan kom in under tiden och serverade mig nyponsoppa och kollade hjärtljuden några gånger.

Runt 5 tiden steg jag upp ur badet, orkade inte bada mer sen kände jag mig illamående och 10 minuter senare kräktes jag upp all nyponsoppa som jag tyckte var så god, men de var bara ett bra tecken :) Strax efter sätter jag mig ute på sängen och värkarna är så väldigt starka och jag erbjuds lustgas som jag tar men tycker inte att den hjälper utan blir att jag kastar iväg den och andas igenom värkarna så gott jag kan, blir att jag typ ålar mig i sängen också, kändes som att jag inte visste vart jag skulle ta vägen för smärtan var så intensiv.

Kl 05.55 tar Solveig hål på hinnorna och jag känner hur varmt vatten sipprar ut och de upptäcks att lillkillen har bajsat i fostervattnet, Solveig sätter även en skalp på huvudet för att se fosterljuden då ctgtjoffsan tappade kontakten hela tiden men då hon satt dit den fick jag en värk och ålade mig så den for av så då fick hon sätta en ny. Hon undersöker mig även och jag är nu öppen 7cm. Efter en stund kommer orden "jag klarar inte mer nu, jag måste få nåt", nu gör värkarna JÄTTE ont så jag bestämmer mig för eda (ryggbedövning), men eftersom att bebisens fosterljud går ner då jag får en värk så tillkallas doktor Per som ska ta ett blodprov från bebisen huvud för att kolla syresättningen i hans blod så att han inte är stressad, så han kommer klockan 6.20, jätte jobbigt att lägga upp benen i vädret i gynposition och ligga blixtstill för värkarna som kommer hela tiden så jag säger att jag måste kissa först, så gör de kl 6.35 får massa värkar under tiden till på och från toan, sen fixar vi provet och de såg normalt ut sen direkt efter så kolla Solveig hur öppen jag var och då var jag öppen 9cm så eda var bara att glömma och tur de för jag ville egentligen inte :) Så onödigt egentligen med provet på lillen sen satt dom nål på mig också innan jag gick o kissa men den lyckades jag dra ur då jag skulle torka mig så dom satt en ny på andra handen som egentligen inte heller behövdes men de visste vi ju inte då :)

Sen klockan 07.00 blir de ny barnmorska som kommer in, Nina Andersson. Jag ligger då på sidan med ena benet i benstödet, krystvärkarna hade då börjar 06.55 och då nina kom in låg jag o ville bara  trycka på. Jag ändrade då ställning till gynställning, liggandes på rygg med benen i benstöden. Kan ju säga att de var SÅ SKÖNT att få krysta och jag tog i av bara den, klockan 7.07, 4 krystvärkar senare så var lille Anton född, världens finaste pojke på 4250g och 52cm lång. Pappa Niclas klippte navelsträngen.

Sen var de dags för Nina att trycka på magen så moderkakan kom ut och allt de där och sen vart de även så att hon fick sy 4 stygn inne & 4 ute. Men detta gjorde inte ont alls för då hade jag ju mitt lilla hjärta på bröstet :) Sen fick jag några tabletter jag skulle ta 3ggr om dagen i 3 dagar för att de ev. vart nå hinnrester kvar i mig som skulle ut.

Jag hade min älskade Niclas med mig på förlossningen men även mamma, lille Antons mormor som var ett väldigt stort stöd, ångrade inte en sekund att jag hade med mig båda :)

Att föda barn är verkligen en upplevelse som inte går att beskriva, denna otroliga smärta som direkt efter bara försvinner. Jag kommer inte ens ihåg hur värkarna kändes, jag vet att dom gjorde otroligt ont, verkligen i slutet men jag kommer inte ihåg hur dom kändes, helt sjukt! :) Men min förlossning gick väldigt snabbt och de tyckte jag var skönt, hade aldrig haft några förvärkar eller liknade. Sammanlagt gick allt på 10 timmar varav 5 timmar hemma och endast 5 timmar på förlossningen :)